Category Archives: Erfarenheter från praktik

Tillbakablick på användning av sociala bokmärkningsverktyg i biologi undervisningen.

Under flera års tid som gymnasielärare skaffade jag mig praktiska erfarenheter av att använda digitala redskap i undervisning i naturvetenskapliga ämnen. Det var allt ifrån att låta elever göra egna podsändningar och skapa egna websidor publicerade på lokal server till att använda sociala bokmärkningsverktyg, bloggar, wikis. Nedan följer några exempel från tidigare blogginlägg:

Att använda digital kommunikationsteknologi för att knyta ihop klassrummet (av lärare i skolkontext organiserad aktivitet) med omvärlden var central för mig och det mest lyckade exemplet var att när vi (elever och lärare) genom twitter fick kontakt med Klotet (vetenskapsradions miljöprogram) vilket ledde till:

Klotet fann arbetet vi (eleverna tillsammans med läraren) gjort så intressant att det ledde till att eleverna tillsammans med dem gjorde två radioprogram, Elever gräver i datoråtervinning och Vart tar svenskt dataskrot vägen?. (Se blogginlägg Att se undervisningen som en kunskapsresa, både för elever och lärare – del 1)

Att knyta ihop omvärlden var även en av tankarna när jag introducerade det sociala bokmärkesverktyget diigo i biologiundervisningen på gymnasiet. Av mina tidigare blogginlägg framgår det att jag ansåg att användningen av Diigo i undervisningen var mycket lyckad:

Att i Diigo gemensamt möta information har i praktiken visat sig fungera. Eleverna ser andras understrykningar och kan göra egna, samt att sätta ”post-it” lappar på sidorna och där kommentera innehållet. Genom detta uppstod samtal om innehållet, samtal som fångades upp och utvecklades under lektionstid. Dialogerna har inte varit begränsade av tid och rum utan fortsatte mellan undervisningstillfällena.
Denna del i syftet var att kollaborativt arbeta med informationen
 och detta visade sig (som jag uppfattade det) vara en viktig del i den enskilda individens lärande, i de moment vi arbetade med Diigo. (Social bokmärkning i undervisningen genom att använda verktyget Diigo – 3)

Även om jag konstaterade att det fanns problematik förknippat med att använda digitala kommunikativa artefakter i undervisningen:

– Det finns även andra problem som att det för eleverna är utmanade att använda webbaserade verktyg – det är ett fåtal som direkt förstår hur de kan användas i undervisningen, för samarbete för informationssökning. Jag upplever dessutom att de flesta eleverna har ett stort motstånd mot att använda webbaserade verktyg på detta sätt, för sociala medier och webbaserade verktyg används på fritiden och utan krav. (Samarbeta med hjälp av Diigo)

 

Diigo är ett komplext verktyg med många funktioner och en av de största möjligheterna med Diigo är att i en grupp, en klass, bygga upp gemensam folksonomi, taggmoln med sparad information. En av idéerna i designen av undervisningen var att:

Tanken är att vi utforskar världen tillsammans och lärarens uppgift är att hjälpa eleverna att förstå innebörden av centrala begrepp, sortera dem och hitta mönster, samt att problematisera och diskutera begreppen.(Kolla källans idelåda, 100608)

Med följande arbetssätt:

Diigo är ett verktyg som passar detta arbetsätt och ger möjlighet att på flera olika sätt diskutera begreppen. Undervisningen (Planera undervisning – del 1) baserades, även innan vi kom igång med Diigo på att ”utgå ifrån begrepp”, men när vi började använda verktyget gav det en stor positiv skillnad i arbetssättet.

Att tagga de viktigaste begreppen i informationen skapade en större möjlighet att diskutera taggarnas, begreppens, relation. Eleverna blev mer delaktiga i processen med att sortera och hitta mönster bland begreppen när vi under kursens gång studerade och reflekterade över taggmolnet. (Social bokmärkning i undervisningen genom att använda verktyget Diigo – 3)

Jag var då mycket positivt inställd till min och elevernas förmåga att använda dessa verktyg och att det bidrog till ”bättre lärande” i kursen, men konstaterade att det fanns flera delar i designen av lärande aktiviteterna som behövdes förbättras.

Utifrån erfarenheterna förra året kan arbetsättet förbättras genom att taggningen görs med en tydligare struktur och att eleverna tillsammans med läraren, regelbundet studerar taggmolnet och utifrån det bygger upp en gemensam begreppskarta i ett ”online mindmap program” (Social bokmärkning i undervisningen genom att använda verktyget Diigo – 3)

 

Utifrån pågående analys av elevernas taggning av sparade länkar i ett av de moment där Diigo användes framgår det att taggning är en svår uppgift för eleverna och att läraren, jag, inte gav tillräckliga instruktioner om hur man taggar. Relevanta frågor är därmed:

  • Förstod elever och lärare ”all the affordances of the tool”?
  • Förstod läraren hur man använder möjligheterna med att tagga bokmärken i lärande aktiviteten?

För ett par dagar sedan höll jag en presentation som var rubricerad ”Vad händer när lärare och elever börjar blogga och bygga wiki”. När presentationen bestämdes hade vi inte påbörjat analysen och jag hade fortfarande ”lärarens” bild av ”vad som hände”. Återigen, denna bild var i grunden mycket positiv och beskrevs i ett tidigare inlägg:

Min upplevelse är att de nästan alla elever i slutändan såg nyttan med att använda webbverktyg i undervisningen – att de såg de positiva effekter det gav att även kommunicera på detta sätt. (Elevers upplevelser av att arbeta med webbaserade verktyg – vilka är utmaningarna?)

Den pågående analysen av taggningen, vilket bara är en del hur det sociala bokmärkesverktyget användes, pekar på en rad problem, som att synonymer användes och att nyckelorden (taggarna) var felstavade. Detta innebar att funktionen ‘söka information genom relaterade taggar’ inte kunde användas så som verktyget erbjöd.

Utifrån arbetet med att analysera materialet är jag idag mycket kritisk mot hur jag då såg på användningen av Diigo och andra webbverktyg i undervisningen. Den tidigare positiva bilden av att använda ”nya verktyg” i undervisningen behöver nyanseras. Analysen täcker bara en liten del av användningen av verktyget och säger ingenting om hur det användes i den aktuella kontexten, hur det bidrog till kommunikationen i klassrummet eller om hur eleverna gick i dialog med original texten. Trots att vi ännu inte har publicerat resultatet så gör  jag idag följande reflektioner utifrån mina lärarerfarenheter och analysen.

Det mesta var inte så nytt som jag uppfattade det var, kompetenser som att kunna läsa texter (om än mer multimodala texter) och ta fram nyckelord är inte nytt, inte heller att kunna stava rätt. Att sortera klassificera och sortera begrepp i biologiundervisningen är inte heller nytt. Däremot var det nytt i den bemärkelsen att det blev mer centralt i biologiundervisningen då artefakter som Diigo användes. Självklart finns det delar som är nya, som möjligheten att publicera multimodala texter.

I biologiundervisningen idag kanske viktigare att designa undervisning där informationssökning, genom exempelvis Wolframalpha, läskunnighet och publicering av multimodala texter är centrala delar. Av vikt är även att förstå hur de digitala kommunikations artefakterna, som till stora delar är ”blackboxed”, formar kommunikationen och vårt tänkande i undervisningssituationerna.

Digitala informationskompetenser kan inte separeras från andra ”literacies” som kategorisering och detta kan inte separeras från ämnesspecifika kunskaper och de sociala och kollaborativa funktionerna av verktygen. (Knutsson et al, 2012). Att balansera detta inom biologiundervisningen, med de begränsningar som finns i form av tid och kompetens är utmanande. Att det finns en stor potential i att använda verktyg som Diigo i biologiundervisningen står jag fortfarande fast vid, men har idag inga svar på hur omprioriteringar av resurser ska göras. För mig är det idag tydligt att jag inte hade tillräckliga kunskaper och att det hade behövts ett samarbete skolbibliotekarier, andra biologilärare och lärare i svenska och engelska för att genomföra en undervisning där verktygets funktioner utnyttjades för lärande i biologi eller att jag tillsammans med eleverna ägnade mer tid åt att korrigera stavfel, analysera texterna och gemensamt ta fram nyckelord. I denna icke akademiska text tar jag mig friheten att reflektera över att jag inte använde den skapade folksonomin, taggmolnet. Vi arbetade inte vidare med att titta på likheter mellan texter som var taggade med samma ord, vi omarbetade inte taggmolnet och tog bort taggar som inte var relevanta, vi använde inte begreppskartor för att sortera och analysera taggarna, nyckelorden. Vi ägnade inte tid att söka information genom verktyget, vi använde inte tid att förstå de centrala delarna i hur verktyget fungerade. Allt detta var relevant i sammanhanget och kanske även relevant för eleverna att lära sig i dagens kommunikationsartefakts täta värld, men ”fick inte plats”. Eller hade det varit bättre att lägga mer tid på elevernas läskunnighet och stavning? Vilket som sagt var centralt i användningen av verktyget.

Jag har en känsla av att jag inte såg att dessa ”gamla” kompetenser var centrala, utan att jag var fokuserad på att detta handlade om något nytt. Det hade varit bra med en mer nyanserad bild av vad som var det nya i att använda Diigo i undervisningen och vad som inte var nytt. Troligtvis skulle detta förtydligat vad användningen av verktyget, i undervisningssituationen, handlade om och i designen av undervisningen underlättat balanseringen av ämnesspecifika kunskaper, digitala informationskompetenser, andra ”literacies”, samt de sociala och kollaborativa funktionerna av det införda verktyget. Det hade även öppnat för en tydligare diskussion om vilka begränsningar i tid och kompetenser som fanns hos mig och eleverna och vad verktyget, utifrån de givna förutsättningarna tillförde lärande aktiviteterna i biologiundervisningen.

 

Referenser:

Knutsson, O., Blåsjö, M., Hållsten, S. & Karlström, P. (2012) Identifying different registers of digital literacy in virtual learning environments, Internet and Higher Education (2012), doi:10.1016/j.iheduc.2011.11.002. Article in press.

 

 

Erfarenheter från praktik Swedish

Kompetensutvecklingsagendan behöver revideras – alla är bjudna på konferens!

 

Under kommande vecka hålls den första ”Global education conference!” – öppen för alla, dygnet runt under 4 dagar och helt gratis! Vad tänker ni om:

397 general sessions from 62 countries

63 keynote speakers

Själv kommer jag att hålla ett seminarie:

Social bookmarking for learning with students in an international context – how can it work?
Niklas Karlsson, Fridagymnasiet, University of Gothenburg (Sweden)
GMT Thu 18 Nov 2010 02:00PM (click for international time conversions)


Erfarenheter från praktik Swedish

TeachMeet

Under veckan genomförs två TeachMeet i Sverige! Om du inte är på plats, tag chansen och följ något av dem live!

  •  

  • TeachMeet / TeachMeet Göteborg

  • "Vad är TeachMeet?

    TeachMeet är ett informellt och helt kostnadsfritt möte för lärare, av lärare. Det är till för oss som är intresserade av IKT i klassrummet – ett intensivt och inspirerande möte kollegorna emellan, ett möte som oftast arrangeras i samband med stora konferenser eller mässor inom utbildningsområdet. Fokus är på nätverkande i en trevlig miljö och mängder med konkreta exempel om pedagogisk IT-användning ute i klassrummen idag. Med andra ord: TeachMeet är så långt från en vanlig konferens som man bara kan komma.

    Fenomenet TeachMeet har blivit mycket populärt i Europa sedan starten 2005 i Skottland och självfallet finns det en Wikipedia-sida om detta. Det lär också vara så att en viss Ewan McIntosh hade minst ett finger med i spelet när man kläckte TeachMeet-idén; ta gärna en titt på H-Blog för ytterligare högintressant info som skär rakt igenom historiens dimmor.

    Det finns också en hel del intressanta saker att ta del av genom webbresurser från tidigare TeachMeet, exempelvis den utmärkta videodokumentationen från TM Skolforum 2009."

    Källa: http://teachmeet.pbworks.com/w/page/TeachMeet-Skolforum2010

Detta är ett test i att publicera ett blogginlägg genom Diigo! 

 

Posted from Diigo. The rest of my favorite links are here.

Erfarenheter från praktik Swedish

Vem äger innehållet i en wiki som används i undervisningen?

Nu är vårens kurser avslutade sedan länge, men fortfarande kvarstår en del arbete eller snarare frågeställningar. Under året har eleverna arbetat i wikis, diigogrupper, ning-nätverk och i ett fåtal fall finns wikis och diigo-grupper kvar och en viktig frågeställning kvarstår:
.
Vem äger materialet i en wiki som används i undervisningen?
.
När det gäller material som elever skapar är det självklart att de har rättigheter till det vare sig om det är i digital form eller om det är i fysisk form. När det gäller material i fysisk form är oftast inte problematiskt att tydliggöra hur eleverna ska få tillgång till materialet och vem som äger det. Detsamma gäller digitalt material i inlämningsmappar osv, där eleverna har tillgång ”kopior” och mapparna raderas vid varje kursslut eller avslutat moment. Däremot är svaret inte lika självklart för mig när det gäller material i webbverktyg.
.
Vem äger dvs har tillgång till i en gemensam skapad wiki där eleverna inte har administrationsrättigheter till wikin?
Hur ser det ut i gemensamt skapade dokument i olika former?
Ska det betraktas på samma sätt som en fysisk installation, som finns kvar även efter det att eleverna lämnar skolan?
Ska läraren radera innehållet direkt efter det att kursen eller momentet är avslutat?
Det är säkert omöjligt att skapa generella ”regler” utifrån dessa frågeställningar och det ser olika ut i olika fall. Under förra året har jag gjort på olika sätt, men försökt att vara tydlig mot eleverna om hur det material de har publicerat ska ”förvaltas”, dvs om det kommer att finnas kvar eller raderas.
.
I något fall var det självklart att materialet skulle raderas, bl.a. när eleverna skrev i ning-nätverk. Diskussionerna var en del av kursen och innehållet var inte relevant för andra än de elever som gick kursen.
.
Däremot är det svårare i några wikis som eleverna har skapat och som jag anser har ett värde för andra. Hur länge ska de få vara kvar? Vem bestämmer om de har ett värde? Ska eleverna ha tillgång till wikin och kunna redigera innehållet även efter det att kursen/momentet är avslutat?
Vilka åsikter och vilken policy har skolledningar i dessa frågor?
.
Detta inlägg är en fortsättning på en diskussion i Dela! 
Ansvar för användning av web 2.0 verktyg i undervisningen. 
Inlägget är även publicerat där
Erfarenheter från praktik ideas Swedish

Det som inte lyckades – bl.a. att elever sänder live i Bambuser genom mobiler…

Vid ett par tillfällen förra året lyckades inte de undervisningsideer som det var tänkt.  Ideerna nedan presenterade jag för eleverna och arbetade för att kunna genomföra dem, men de kom aldrig till stånd. Det är fortfarande spännande ideer och som är helt rimliga att genomföra.

Elever sänder live i Bambuser genom mobiler från naturreservat till andra elever i andra naturreservat.

Eleverna skulle visa kunskaper genom att berätta om och visa det naturreservat som de fått på sin lott att undersöka. Sändningarna skulle ses av de andra eleverna som var i andra naturreservat. Därmed kunde eleverna få information om de andra naturreservaten, utifrån denna information skulle de reflektera över vad som gjorde deras naturreservat unikt.

Iden var så långt framskjuten att allt var i princip klart, eleverna hade mobiler som gick att sända med, eleverna som skulle sända förstod Bambuser, att sändningarna inte föll under PUL var uträtt.
Denna ide föll på att det kostade för mycket att använda elevernas privata mobiler.

Att kommunicera om miljöproblem med elevgrupper i andra länder utifrån gemensamma frågeställningar i en gemensam community.

Eleverna skulle i kursen miljökunskap diskutera aktuella frågeställningar med elever i andra länder, helst med så olika länder som möjligt ex Kenya, Tyskland, Indien och Chile. Eleverna skulle även använda Skype för att i realtid vid något eller några tillfällen möta de andra eleverna.

Eleverna hade förstått vad momentet syftade till och var helt införstådda med tekniken. Via WWF, twitter och eTwinning hade jag fått kontakt med andra lärare i Europa och Indien.
Iden föll på att det tar lång tid att bygga upp relationer med andra lärare i olika länder och skapa ett gemensamt projekt, det fanns helt enkelt inte tillräckligt med tid för detta.

Erfarenheter från praktik Swedish

Låt de klassiska didaktiska frågorna avgöra hur IKT används i undervisning.

Att använda webbverktyg och sociala medier i undervisningen skapar nya kommunikations möjligheter, vilket ger läraren andra  valmöjligheter. Innan webbverktyg introduceras i undervisningen behöver läraren tänka igenom klassiska frågor som:

  • vad skall undervisningen innehålla
  • hur skall detta göras tillgängligt
  • vem är det som skall lära
  • när skall man lära
  • med vem skall man lära
  • var skall man lära
  • genom vad skall man lära
  • varför skall man lära
  • för vad skall man lära
  • vem bestämmer lärandet

(Kroksmark, 2010)

Det är viktigare att ställa sig dessa frågor än att börja med vilket verktyg jag som lärare har kunskap om. Att välja verktyg kan i många fall ske i dialog med eleverna eller med några elever som vill vara delaktiga i att testa verktyg.

momentet Naturvetenskapligt arbetsätt (se även inlägget Wikis i undervisningen del 1) skulle användningen av de ”klassiska didaktiska frågorna” enkelt kunna besvarats på detta sätt:

  • vad skall undervisningen innehålla
    - Utvalda mål i kursplanerna
  • hur skall detta göras tillgängligt
    - genom korta muntliga föredrag
    - genom information i gemensam plats på nätet, synligt för alla
  • vem är det som skall lära
    - eleverna i gruppen
  • när skall man lära
    - under skoltid när eleverna gör sina experiment
    - annan icke defineriad tid, när det passar den enskilda eleven.
  • med vem skall man lära
    - med elever i gruppen de arbetar med
  • var skall man lära
    - i skolan
    - i gemensamt kollaborativt verktyg, dvs ett verktyg där eleverna redigerar informationen tillsammans.
  • genom vad skall man lära
    - muntlig kommunikation under laborationer
    - i gemensamt kollaborativt verktyg, dvs ett verktyg där eleverna redigerar informationen tillsammans.
    - eleverna i gruppen inte minst genom självvärdering utifrån kriterierna.
  • varför skall man lära
  • för vad skall man lära
    - För att göra klart kursen….
  • vem bestämmer lärandet
    - Kursplaner, läraren, eleverna

Visst är detta en förenkling av svaren på frågorna, men det tydliggör valmöjligheterna vid planering av undervisningen. Jag började inte planera momentet på enligt denna struktur, men inser nu i efterhand att tänkte på detta sätt.

Att planera utifrån frågorna, när, var, hur, varför tydliggjorde valen och underlättade inte minst valen av webbverktyg. Jag ville använda ett webbverktyg där eleverna skrev kollabororativt ex Google docs, wikispaces, pbworks, Zoho docs…. Valet blev wikispaces eftersom det var det bästa verktyget för att kunna följa vad varje elev skrev, se inlägg om wikis

Andra valet när det gällde webbverktyg var att välja ett verktyg som gjorde det möjligt att eleverna skulle kunna göra en självvärdering av gruppens arbete och som var ett underlag för dialog om gruppens arbete, samt utgjorde en grund för avslutningen av momentet innan den summativa bedömningen. Valet att inte använda papper och penna berodde på att jag ville göra det svårare att känna igen vem som skrev vad. Ett mer anonymt sätt var att låta eleverna skriva in sin självvärdering i ett spreadsheets (Google) som var stängt för andra.

Nedan syns tre bilder, de första visar hur självvärderingen såg ut för eleverna och det sista visar ”det jag visade grupperna”.

 

 

Referenser:

Kroksmark, T (2010) Skolnära forskning, hämtad från 2010-08-24 från http://www.hlk.hj.se/doc/2468